I BEGYNNELSEN 1986 VAR ZOLTAN, (Simbashanas Ascot) - vår allra första ridgeback - som lärde oss
* att livet blir roligare med en ridgeback i familjen
* att tillvaron är full av äventyr som måste upplevas
* att det är underbart med en varm hund i sängen när det är kallt ute
* att marken är till för att gräva gropar i, vilket fick oss att plantera mängder av buskar här och där
* att hundträning lika mycket är en träning av människa
* att en ridgeback är en genomklok kompis och följeslagare
* att ordspråket: "man äger inte en ridgeback, man bara lever tillsammans med den" faktiskt stämmer
* att livet blir roligare med en ridgeback i familjen
* att tillvaron är full av äventyr som måste upplevas
* att det är underbart med en varm hund i sängen när det är kallt ute
* att marken är till för att gräva gropar i, vilket fick oss att plantera mängder av buskar här och där
* att hundträning lika mycket är en träning av människa
* att en ridgeback är en genomklok kompis och följeslagare
* att ordspråket: "man äger inte en ridgeback, man bara lever tillsammans med den" faktiskt stämmer
Och vem sa att det räcker med en enda ridgeback i familjen? Inte vi! Sommaren 1989 kom Nambi (Celestial Lady of Janak) som en virvelvind in i vårt liv och vände upp och ner på allt som vi trodde att vi lärt oss. Vild och full av hyss, envis, självsäker, viljestark och inte rädd för något: en verklig utmaning och vi föll pladask. Vi insåg att varje ridgeback har sitt eget lilla kodsystem som det kan ta lång tid att klura ut. I Nambis fall tog det två år innan hon tyckte att vi var värdiga att få ta del av hennes. Men när hon väl bestämt sig var hennes lojalitet grundmurad och orubblig.
"En Nambi borde alla ha", tyckte vi och började fundera på valpar. Nambi hade kommit till oss från England (kennel Janak) så vi började leta efter en blivande man till henne där. På sensommaren 1991 kom Kintu (Mwenga Kintu Mwingereza). Han klev ur flygburen, kissade på gränsveterinärens skor, tittade på oss med smäktande, spjuveraktig blick och vi blev förälskade. Han lindade alla runt sin tass, vänlig, styv i korken och lika envis och självsäker som Nambi - men nu var vi beredda! Kintus kodsystem hittade vi lite lättare: han var med på det mesta och tyckte allt var roligt och spännande.
|
Tyvärr gick Zoltan ur tiden alldeles för tidigt - endast 6 år gammal. Vår första stora och smärtsamma hundförlust.
Med våra två ungdomar Nambi och Kintu började vi utforska utställningsvärlden. Tro det eller ej: det gick bra! Nambi blev SEUCH och NOUCH och Kintu SEUCH, NOUCH, DKUCH och NORDUCH. Kintus blodöra gjorde utställningarna en aning oförutsägbara och handlern rödprickig.... 
|
|
|
VALPDAGS vintern 1993! Med så stiliga och sunda föräldrar kunde det ju bara bli bra! Det blev en fantastisk upplevelse med båda föräldrarna delaktiga i valparnas fostran och hela människofamiljen engagerad.
|
Det blev bara en kull med Nambi. Hon accepterade ingen annan hanhund, kanske betraktade hon sig som redan gift - med Kintu. Kintu hade inte samma monogama inställning. Han lyckliggjorde flera andra tikar och blev pappa till många fina valpar. De flesta av Kintus valpar gjorde MUH (mental unghundsbeskrivning) och nu vaknade vårt intresse för hundars mentalitet.
Kintu själv gjorde BOK-provet (bevaknings-och karaktärsprov) och Nambi avlade anlagsprovet i viltspår vid 10 års ålder. Och vi lämnade Enköpingsslätten och tog flocken med oss till Småland och skogarna. Flocken hade nu utökats med Nambis och Kintus son Masse (Hayawani Kingo Masizi) även kallad Massesmasken. Masse fick aldrig några valpar, det fick däremot hans bror Kito (Kito Kungumanga) och hans syster Puma (Kianga Mtundu), som blev stamtik hos kennel Steekbard. 
Rosetter och tjafs var ingenting för Nambi! |
Efter sex år började vi längta efter utöka flocken med en tik och kastade återigen våra blickar mot England och kennel Mwengas fina hundar. På nyåret 1997 landade Moppen (Saragwe Nozipo Mwingereza), även kallad Zipo, på Landvetter och hämtades av hela familjen inklusive hundar. Vacker som en dag, graciös som en älva och mild som en västanfläkt. Nambi tyckte nog inte att Moppen var mycket att ha, men grabbarna och vi själva smalt fullständigt inför Moppens rådjursblick. Moppen fick hon heta eftersom hon var galen i golvmoppar.
In i flocken flyttade också en annan fin liten tik - ett barnbarn till Nambi och Kintu: Kali (Steekbard Jakkals aan Hayawani). Ljust gräddkolefärgad och på många sätt så väldigt lik sin mormor Nambi. En oemotståndlig busunge, som blev morfar Kintus absoluta favorit. Kali bodde hos oss ett par år och flyttade sedan till Skåne.
In i flocken flyttade också en annan fin liten tik - ett barnbarn till Nambi och Kintu: Kali (Steekbard Jakkals aan Hayawani). Ljust gräddkolefärgad och på många sätt så väldigt lik sin mormor Nambi. En oemotståndlig busunge, som blev morfar Kintus absoluta favorit. Kali bodde hos oss ett par år och flyttade sedan till Skåne.
Moppen blev stamtik till de valpar som fötts i vår kennel från och med 1999. Från hennes 12 valpar i Moyokullen (pappa Amukela Mambana Anzu) kommer bl.a. Ozzy (Zazazela), Roza (Zerafina), Penti (Zamburo) och Nefer (Zindzi) som alla gått i avel. Från Moyozikullens 5 valpar (pappa Roodedraai Zingela)kommer avelstiken Zela (Zubela Moyozi).
Vår högt älskade kennelflicka Lisa, som bodde hos oss när Moyokullen föddes, tog oss med in i den digitala världen och plötsligt var vi med hemsida! Och digitalkamera! Det är Lisa som gjort vår fina gamla hemsida. http://kennel.hayawani.nu
Vår högt älskade kennelflicka Lisa, som bodde hos oss när Moyokullen föddes, tog oss med in i den digitala världen och plötsligt var vi med hemsida! Och digitalkamera! Det är Lisa som gjort vår fina gamla hemsida. http://kennel.hayawani.nu
